Har ni varit med om att man saknar någon så mycket att man bara vill spola tillbaka tiden och utnyttja den tiden man hade, till någon "nytta"? Och då menar jag inte som att "åh, jag fick bara 13 points av 40 at the test.. hade jag pluggat mer hade jag ju fått ett bättre resultat". Utan jag menar mer att man skulle kunna ha gjort saker och ting lite annorlunda (bättre) för/till någon person. Någon som alltid fanns där, någon som alltid stod vid din sida, någon som hjälpte ditt liv att rulla på eller någon som älskade dig mest, men du insåg inte det föräns it was too late. Jag känner bara att vi människor kan inte bara spola tillbaka tiden och sudda ut alla våra misstag och fel. Det som har hänt har redan hänt, det finns inget du kan göra åt det, inget! Men du kan alltid hoppas, tro på att det kunde ha varit värre eller att något bättre kommer att ske i framtiden. Äsch, låt mig komma fram till saken - Jag hoppas att vi en dag kan bli mor och dotter igen, i vårt nästa liv. Om jag skulle få "sända" ett enda ord till himlen, till dig, så skulle det vara "tack". Jag har aldrig varit mer tacksam för det livet du har givit mig, trots att du svek oss för 366 dagar sedan. TACK